Det är gott att leva och bo i Skebo
I skrifterna omnämns Skebokvarn första gången på 1500-talet som en del under Schedewij och kvarnen som anlades fick namn efter godset. Långt
innan dess bodde folk i trakten. Gravfälten från järnåldern vid Gäversnäs och Mälby, gravhögar vid Töversta, en fornborg och runstenen vid Sunds Gård till minnet av en man som drunknat i Båven
vittnar om det. Kvarnen byggdes om 1697, nu under Mälby som på 1700-talet också anlade väderkvarnen i närheten av gården.
Ortens egentliga födelse och uppblomstring sammanföll med byggandet av västra stambanan som var färdig att invigas 1862 och att Skebokvarn blev knutpunkt mellan stambanan och Mellersta Södermanlands järnväg. 1907 tillkom förbindelsen Skebokvarn via Eneboga till Malmköping. Skebokvarn fick sitt stationshus
som flyttades från Flen 1893. Gods fraktades över Båven med ångbåt till Skebokvarn för omlastning till järnväg. Jämsides med järnvägen byggdes riksväg 57 som ersatte smala och krokiga småvägar till Flen och Sparreholm.
In på 1900-talet blev Skebokvarn ett villa- och stationssamhälle där ett intensivt byggande kom igång. Efter hand öppnade flera affärer och småverkstäder, Töversta skola invigdes 1910 och hade samma år redan ett 60-tal elever. Post- och telefonstation etablerades. 1923 byggdes mejeriet.
En vattensåg, senare ångsåg ersatte kvarnen. En fabrikör, Anton Andersson startade 1913 Skebo Träförädling och tillverkade bl.a. leksaker och företaget blev känd under namnet Zig-Zag.
Med ett ökande antal invånare kom också förströelse till byn. IOGT byggde 1895 logen Helge som efter flytt till ett större hus 1909 kunde skryta med ett genomsnitt av 45 möten per år.
Slutet av 1950-talet blev nedläggnings och utflyttningens årtionde. Järnvägsstationen revs, banan till Malmköping försvann, skolan, mejeriet och alla mataffärer stängde, utom en som levde några årtionden till. Zig-Zag hade tidigare flyttat till Malmköping och ersatts av Wahlqvists Snickerifabrik som nu också var nerlagd.
Som mest hade själva Skebokvarns by 478 invånare år 1950 för att idag ha knappt 200 men vi hoppas att med tiden bli fler tack vare inflyttande och flera barn.